Jag är med i en grupp på fb för oss som fick barn i september. Igår morse läser jag där att en av tjejerna ja hela hennes familj så klart råkat ut för det en annan fasar för mest i världen, psd. Deras dotter somnade in under natten. Bara så där. Ingen orsak till det. En liten några dagar äldre än Albin bara. Jag mår så dåligt. Orkar knappt läsa flödet på fb längre. Tänker bara på det där. Det har hänt för en familj jag ej känner men det spelar ingen roll. Jag har sett kort på lilla tjejen flera gånger. Läst hur lycklig hennes föräldrar är över henne å nu finns hon ej längre. Jag får ont i magen å blir iskall när jag tänker att, tänk om det händer Albin. Att inte få se hans leende i morgon,höra hans joller, ha han vid mitt bröst. Illamående blir jag av den tanken. Nu ska dem begrava sin tre månader gamla dotter. Sjukt. Inatt har jag sovit mer oroligt än vanligt. Fast jag har andningslarm. Tänk om jag sover så hårt att jag ej hör av det skulle larma. Usch. Kanske ska gå ur gruppen. Jag vet inte. Lider med dem,jätte mycket. Å så förkyld på det så jag kan ej pussa på han mer än lite i smyg i nacken. Älskade barnet mitt.

Idag är det en annan dag. Avslut på annat vis. Pappas hus är nu sålda. Allt klart. Var upp till frisbo å tog ett avslut. Ville upp en sista gång på nå vis. Det har betytt mkt det huset,platsen. Många fina minnen. Många mindre fina oxå men ändå. Nu är det en annan generation som tar över. Ny släkt. Det blir nog bra. Huset i Iggesund betyder inte lika mkt fast man bott där sen man var fyra år.Blev mkt åkande idag. Amning i bilen. Nu ligger vi iaf i soffan å slappar. I morgon är en ny dag. Förhoppningsvis förkyld fri.